fredag 29 mars 2024

Pesach Sameach och Glad Påsk i krigsmaskinernas tid

 

Pesach Sameach och Glad Påsk, säger jag nu mest för den goda tankens skull. Men i grund och botten tänker jag i min sjukbädd: religionerna blev och förblir instrument för kollektivt hat, våld och förstörelse. Just på den plats i världen där det extrema våldet - från judehatarna i Hamas och deras massaker den 7 oktober, till den extrema krigsmaskinen som herr Netanyahu släppt loss - härskar som värst, skulle dessa två helger kunna firas i fred och frid. 
 
Islamismen står i dess väg. Alltid och överallt. Islamismen är vår gemensamma fiende. Jag frestas parafrasera den israeliske författaren Yoram Kaniuk, som jag träffade två gånger i Tel Aviv: "En god islamist är en död islamist". Det får inte råda något tvivel om den saken. Varje islamist som IDF dödar är ett steg i rätt riktning.
 
När jag intervjuade Arie Lova Eliav 1990 sa han, med ett helt politikerliv bakom sig i Jerusalem: "Bara idioter tror att man kan bomba sig till fred". I väsentliga avseenden har det visat sig att han hade rätt. Redan Golda Meir avskydde honom. Netanyahu skulle ha gjort allt för att eliminera honom. De som minns Amos Oz vet vad han skulle säga (och sade).
 
Jag kommer att fira som vanligt, men i ensamhet. På grund av sjukdomen kan jag inte sitta med på långfredagen. Istället dukar jag min egen måltid, präglad av helgens traditioner. Men för ovanlighetens skull dricker jag inget starkt. Inte ens en starköl. 
 
Djupt i mig rör sig dock en tanke: om inte dårskapen på plats snart upphör rör vi oss farligt nära den totala katastrofen. Det finns många som önskar det.

torsdag 28 mars 2024

Niels Hav: Dengang vi var levende

                        Dengang vi var levende

          [Til venner vi savner]

 

Vi drak en masse rødvin dengang,

flaskerne stod i kø.

Husker du det?

Vi hujede og lo i munden på hinanden,

lykkeligt uvidende om det meste,

men det vigtigste forstod vi

til hundrede procent.

 

Kærlighed var eneste gyldige valuta,

landegrænser uden betydning.

Vold, krig, grådighed, - ja, dumhed

i enhver form fik en fuckfinger.

Alle mennesker er født lige

med gyldige forventninger og rettigheder.

Fremmede traf vi med venlige øjne,

byttede smil, kys og cigaretter.

 

Den der ler fortjener et kys.

Den der græder behøver kærlighed.

 

Vi holdt med de fattige.

Vi var militærnægtere og pacifister.

Vi besluttede at vagabondere kloden rundt

og gøre verden til vor hjemstavn.

Vi svømmede under himmelens mylder 

i den lysende dunkle nat -

huden var fast,

varm og glat,

dengang vi var levende.

Husker du det?

 

Lykken og ulykken er tvillinger.

Sorgen kommer humpende.

 

Vi drak af lyset, vi drak af mørket.

Vi drømte og sang,

dengang vi var levende,

husker du det?

 

© Niels Hav

 

*

 

Mer av och om Niels Hav finns här i bloggen.

söndag 24 mars 2024

Meningslöshetens meningslöshet

Hade detta varit ännu en meningslös bloggtext hade den självklart prytts av en fin bild tagen av Astrid. Men så är det alltså inte.

Jag har fråntagits allt. De fick igång mitt hjärta igen, men allt det andra - inklusive känslan av livsmening  - är borta.

Dagarna i ända ligger jag till sängs. Använder medicin för att ens kunna kissa (och förhoppningsvis aldrig mer drabbas av en kateter.) Cystorna i testiklarna plågar mig dygnet runt och remiss finns hos kirurgkliniken för operation. Kramperna i fötter och händer har hittills ingen läkare kunnat hjälpa mig med, de är som en separat kraft som överröstar det mesta, och nu också gör det väldigt svårt att ens gå.

Förmågan att läsa har minskat så pass att jag aldrig mer slår upp en bok. Enstaka artiklar kan jag läsa och att ta till sig pressen här i datorn går också bra. Men annars blir det mesta liggande.

Mitt hem tas ifrån oss. Jag ska bo i en lägenhet jag inte ens vill gå in i. Utanför mitt fönster här på Byholmsvägen finns ett grannskap som påminner mig om 21 år av vänliga människor och skeenden. Allt är över.

Veckorna efter påsk kommer antikvariatbokhandlare hit för att tömma våra bokhyllor. 

Någon kommentarfunktion finns inte kvar här nu, men jag kan nås med mail, som alltid, på thomas.nydahl@gmail.com

Men respektera min svåra situation. Tack! Om jag ångrar mig och öppnar bloggen igen så märker ni det. Jag har självrespekt och raderar inte eller tar bort den, ty den består av många års arbete. Jag bara avslutar verksamheten med dessa korta, förklarande ord.

fredag 22 mars 2024

Ingen kan tvinga en annan människa

Foto: Astrid Nydahl

 

När Susan Sontag skriver om de stora polska diktarna ser hon hur ensamhetstemat hos Adam Zagajewski också är intimt förbundet med nationens öde. Ingen har gått fri från det historiska förhållandet att striden varit vardagsmat.
"Historia betyder strid. Historia betyder tragiskt dödläge - och att ens vänner fängslas eller dödas. Historia betyder eviga utmaningar av nationens själva rätt att existera." (Susan Sontag om Polen i Där tonvikten ligger)
Hon ser samma förhållande hos författare som förbinder många av samtidens israeliska diktare med det östeuropeiska. Inte så få av dem har rötter just i Polen, men också i Estland, Lettland och Litauen. En av dem, A.B. Yehoshua föddes i Jerusalem som femte generationens sefardiska judar, han var kanske, vid sidan av Yehuda Amichai, en av de främsta i sin författargeneration: 
"Ens emotionella reaktioner på vilken nyhet som helst om en israelisk förlust, ett nerskjutet plan, är förutbestämda. Därav kommer sig bristen på avskildhet, oförmågan att vara ensam i andlig mening och nå fram till ett liv av intellektuell kreativitet." (A.B. Yehoshua citerad av Sontag)
Men varje gång jag tänker i den riktningen vill jag hejda mig själv och säga att ensamhetstemat förstås är universellt. Om så inte vore, varför upptar det i så fall mig? Det upptar mig av det enkla mänskliga skälet att samtiden är motbjudande och att inga egentliga alternativ – i tiden eller rummet – gives. I historien manas vi förvisso till strid. Men samtiden betyder också hävdandet av den egna rätten. Till liv, till frihet, till ensamhet. Ingen kan tvinga en annan människa utan att i samma ögonblick bli en tyrann. Så: hur förena det Yehoshua kallar "oförmågan att vara ensam i andlig mening och nå fram till ett liv av intellektuell kreativitet?"

onsdag 20 mars 2024

Tobbes första Londonresa

 

Tobbe levde, ung och vital. Simon, nu stolt pappa och plåtslagare, var mycket ung, hans mormor Astrid var otroligt ung. Vi bodde i Bayswater, i London förstås, vi tyckte att livet var vänligt och fint, men allt det är borta, allt, nästan också själva livet.
 
Och nej, Tobbe tatuerade sig inte, men han gjorde anteckningar på handen ibland.

måndag 18 mars 2024

"Det fanns en tid då det tycktes mig meningsfullt att skriva"

 

E.M. Cioran skrev ett helt liv. Hans efterlämnade skrifter är en av de stora gåvorna till oss som ännu lever och kan läsa. Ändå ska man begrunda att just Cioran skrivit: "Det fanns en tid då det tycktes mig meningsfullt att skriva. Av alla mina vidskepelser tycks mig denna vara den mest komprometterande och den mest obegripliga." (Om olägenheten i att vara född, översatt av Lasse Söderberg).

Han skrev också: "Att skriva böcker saknar inte kopplingar till arvsynden. Ty vad är en bok om inte en förlust av oskulden, en aggressionshandling, en repetition av vårt syndafall" (Frestelsen att finnas till).

Han upprepade det ofta. I en intervju med Fernando Savatar (Entretiens) förklarar han varför han ändå skriver: "För att skriva, hur lite det än är, har hjälpt mig att ta mig från ett år till ett annat, ty de uttryckta besattheterna förblir försvagade och delvis övervunna. Jag är säker på att om jag inte svärtat ner papper så hade jag tagit livet av mig för länge sedan. Att skriva är en utomordentlig lättnad."

Hurra! Jag vann med 88%

Målfoto av Astrid Nydahl
 

Att ledarsvanen - känd för sitt hatiska våld - segrar är bestämt på förhand. Svan nummer två är en uppstoppad docka med ytterst liten och svag leksaksmotor.

lördag 16 mars 2024

infantiliseringen av västerlandet

 

”Anyone who admits to listening to ’classical music’ (in quotes, since neither ’serious’ nor ’classical’ music quite fits) runs the risk of being called a snob, of setting himself above the rest. A strange accusation: How do you set yourself above others by way of something they don´t even aknowledge?”
( Ur Adam Zagajewski: Slight Exaggeration, engelskspråkig utgåva 2017)
 
Är det något infantiliseringen av västerlandet innebär – och ganska länge nu inneburit – så är det den ensidiga och banala tillvänjningen i populärkulturens värld. Det gäller inte minst musiken. Idag är det omöjligt att besöka en butik, en frisör eller en vårdinrättning utan att matas av pop- och rockmusik. Det anses vara helt normalt. Den dagen någon sätter på en komposition av Bach i dessa utrymmen skulle jag gärna vilja vara där. Höjs det på ögonbryn? Stannar massan upp? Å nej, poängen är att den redan passiviserats i så hög grad att den skulle acceptera också Bach som ljudtapet, utan att ens överväga att det fanns en skillnad.

fredag 15 mars 2024



Julia Musakovska skriver:

In the shortlist of the Drahomán Prize - Mikael Nydahl (Sweden) with Swedish translation of the poetic collection Артур Дронь «Här var vi» (Gamla Lejonförlaget, 2023) - Artur Dron «Vi var här» (Ariel & ellerströms förlag, 2023).
 
Jag hade äran och nöjet att samarbeta med Mikael kring denna speciella sammanställning som redaktör och redaktör. Idén till en översatt bok föddes ur vårt samtal på Göteborgs bokfestival förra året. Glad att Mikaels översättningsexpertis och hans arbete med främjandet av ukrainsk litteratur uppmärksammas. Grattis även Arthur, igen och igen tack för dessa mäktiga dikter och för beskydd. Ser fram emot seger (åh, på alla sätt)!
 
Grattis till de andra finalisterna också:
Katarzyna Kotyńska med polsk översättning av Oksana Zabu зkos bok "Den längsta resan" (Komora, 2023) - Oksana Zabuzko. Den längsta resan (Agora, 2023);
 
Eero Balk med den finska översättningen av Serhi Rudenkos bok "Kamp för Kyiv" (Fabula, 2023) - Serhi Rudenka. Heroes Kyiv (januari, 2023).
Tack till grundarna av priset för den oerhört viktiga markeringen av översättare - människor som hjälper ukrainska röster att ljuda i världen och därmed Ukraina att synas och höras.

torsdag 14 mars 2024

Erbjudande: vårt stora bibliotek bortslumpas

 


Nu ska hela rasket rivas! Vi måste vara ute ur huset siste maj. Vårt mycket stora bibliotek måste avyttras (bilderna visar bara en liten del av det). Kvalitet till 100% av både fack- och skönlitteratur. Se det som ett erbjudande.

 

onsdag 13 mars 2024

Eros i Saranda


 

Jag kom till Sarandabukten en mycket het julidag. Vi hade rest över bergen, vägarna försvann ibland framför bilen, kvar fanns bara grus och småsten och en getstig att komma vidare på. När klyftan vidgades och vi kunde se den lilla staden framför oss slog Korfu emot oss som en solhägring ute i vattnet. Men alldeles verklig låg den grekiska ön framför oss, när vi satt i hamnen och plaskade med fötterna. Varje natt stod balkongdörren öppen och suckarna hördes ut i bukten. 
 
Så såg lilla Saranda ut 1978. En håla mellan bergen och havet. Idag är det en rätt stor stad.

tisdag 12 mars 2024

Esa-Pekka Salonen dirigiert Jean Sibelius: "Rakastava" | IMF | NDR Elbph...

 
 
Ur Svenska Dagbladet:
 
"Esa-Pekka Salonen – vi som skriver om musik använder gärna initialerna EPS – är kanske ett lite oväntat namn men en synnerligen välförtjänt Polarpristagare. Det är lätt att glömma att han är en av vår tids stora dirigenter, eftersom han har tillbringat så mycket tid i Sverige och fortfarande talar perfekt svenska. Det dryga decennium han ledde Sveriges Radios symfoniorkester (1984–95) har ingen i Berwaldhallen glömt, och han är fortfarande en återkommande gäst.

Härifrån tog den unge, pojkaktige finländarens karriär fart, som snart ledde till chefskap och gästspel hos en rad av världens viktigaste orkestrar, till exempel Philharmonia Orchestra i London. Särskilt viktiga har åren i Kalifornien varit, där han varit en mycket drivande chef både i Los Angeles och San Francisco. Det har nu också blivit hans hem.

Wolverhampton

 

Simon, Tobbe och Astrid på besök i Wolverhampton. 2008. Bilderna hjälper mig minnas min döde son.

fredag 8 mars 2024

Pound och frågan om tillåtna fascister

 

Får man läsa Pound? Ja, han är tillåten. Får man läsa andra "fascister"? Mindre lämpligt.
 
Får man läsa samma generations Sovjetkramare? Alltid lämpligt. Älskade av alla.
 
Men ska man läsa vår tids ryska litteratur får man söka den i exil. Också här i Sverige verkar riktigt bra ryskspråkiga författare.